Bonheur

Vårtecken från Rivieran

Crêpes och rosé i solen. Någonting med den här dagen gjorde att kombinationen pannkaka-vin smakade sommar. Nedanför min balkong har träden i den lilla ”jardinen”* äntligen börjat bli så där skirt gröna som de bara är en millisekund i vårtid, innan allt blir supergrönt. Och på La Prom’ promenerar folk som aldrig förr i eftermiddagssolen och restaurangerna har stakat in sina revir på den steniga stranden.

Vår på Rivieran helt enkelt.

* Jardin = trädgård, fast det är en väl tilltagen komplimang för vad det egentligen är: en rondell/sopstation/telefonkioskställe.

Feu d’artifice – Vårtecken

Karnevalen tog slut förförra (!) veckan, och nu kommer äntligen en video från det helt galet fantastiska avslutningsfyrkveriet. Min klasskompis Jonathan var gullig nog att låta mig låna och ladda upp hans lilla filmsnutt på bloggen, så tack Jonathan! Glömde självklart min kamera hemma… Det här är ungefär en hundradel så mäktigt som det kändes att se och höra det live, men bättre än mina crappiga iPhone-bilder i alla fall. Så varsågod, ett riktigt vårtecken från Rivieran.

Har inte blivit så mycket bloggande på sistone, uppenbarligen. Skolan tar upp nästan all plats i huvudet. Men idag hade vi vår redovisning om La Renaissance (på franska, bien sür :), så nu är åtminstone det avklarat!

Den senaste tidens världshändelser, jordbävning i Tokyo och franska stridsflygplan i  Libyen, gör också att en liten blogg om ett litet äventyr i Nice inte känns helt relevant…

Läppstift och Vanessa Paradis

 Vad göra när självförtroendet inte är på topp, Nice-borna visar upp sina suraste sidor och fransk grammatik känns ogenomtränglig? Köp ett nytt läppstift, Chanel Rouge Coco Shine i den passande färgen Monte Carlo och spana in sjönsjungande Vanessa Paradis. Läppstift och Vanessa Paradis, the epitome of French Chic. Tack till The Paris View för inspirationen.

Tyvärr funkar inte videon på min blogg, och jag har inte lyckats hitta nån annan som gör det heller… Men den är värd ett extra klick.

21/3 uppdatering: jag har sedan publiceringen av det här inlägget förstått att jag och Vanessa Paradis inte bara använder samma läppstift, vi delar även filosofi om hur man väljer dem: ”La couleur compte, bien sûr, mais le nom qu’ils portent et l’histoire qu’ils racontent font pour moi toute la différence”.

Ung. ”Färgen spelar roll, så klart, men namnet som de bär och historien som de berättar gör för mig hela skillnaden”. Word girl! Det var av den anledningen jag köpte färgen Monte Carlo (hallå, jag bor i Nice), och därför vill jag så snart som möjligt köpa min nästa, Boy (smeknamnet på Chanels longstanding lover Arthur ‘Boy’ Capel, hur romantiskt är inte det?).

Tagliolini Aglio e Olio – att laga mat utan ugn

Jag har inte haft så mycket inspiration att laga mat sen jag kom till Nice. Vilket är tråkigt när man befinner sig i (det självutnämnda) gastronomilandet framför andra. Tror att det delvis har att göra med att jag inte har någon ugn här nere, det verkar vara en lyx man inte utrustar vilken lägenhet som helst med. Men så i lördags snubblade jag över ett så enkelt pastarecept att motivationen inte spelade så stor roll – Spaghetti Aglio e Olio. 

Spontant kameraköp – Classic Camera Stationery

Jag anser nog mig själv vara lagom ansvarsfull när det kommer till spenderandet av pengar. Unnar mig random stuff då och då, men lägger inte överdrivet mycket cash på varken kläder, skor, utgånger eller andra extravaganser. Ok, när månaden är slut är också pengarna slut, men oftast går dessa två slut i alla fall hand i hand :).

MEN. Det finns ett område som jag kan splurga och överspendera på. Papper. Brevpapper, tillbehör till brevpapper, paketering etc. Kvällens spontanköp av Classic Camera Stationery från kaliforniska pappersbutiken Paper Pastries är väl i sig inte ett exempel på splurging (160 spänn för 8 kort+kuvert+shipping, so worth it!), men hur normalt är det att beställa brevpapper från USA när man tillfälligtvis bor i Frankrike?

Ja, ja, som sagt, totally worth it. Och passar så in i mitt relativt nyfunna fotointresse.

Fête des Grands-Mères och crêpes

Det är fête des grands-mères i Frankrike idag. Gulligt, en dag att fira far- och mormödrar på. Och en anledning att få sälja lite mer blommor.

Nu har ju typ hela dagen gått, men har du en mormor, farmor eller liknande i närheten som du vill fira kan du bjuda på den franskaste av franska efterrätter, crêpes! Eller pannkakor som vi säger i Sverige.

För mig var det crêpefest i lördags. Tyvärr tog jag nästan bara bilder med hipstamatic-appen, och den och mat går inte så bra ihop. Det ser inte alls lika yummylicious ut som det faktiskt var.

Fantastic little fox & New Friends

Den här muggen skulle jag vilja dricka mitt kaffe ur. Vilken trevlig överraskning när man är färdig. Eller är det läskigt att veta att det sitter en liten räv där nere och väntar? Hittade den via Creature Comforts häromdagen, och blev påmind om Ernst Billgrens serie New Friends för Kosta Boda som kom för ett par år sen. Han har också en räv med. Fast min favorit är nog kannan med anden. Eller tumblerglaset med björnen! Som ser mer ut som en utter.

Apropå djur, igår fick jag höra att om jag var ett skulle det vara ”någon sorts fågel… en uggla! Definitivt en uggla!”. Glasögonen, is that it? Antar att det kunde vara värre. Men det kunde vara bättre.

Lemon mania in Menton – Fête du Citron

Gigantiska grapefrukter, inte citroner. Whatever, bilden är från Menton.

Menton ligger ca en timme + tjugo min med buss (RCA nr 100) från Nice, österut. Resetiden hade nog kunnat kortas ned om inte bussen stannade varje, varannan kilometer, men det är det värt. En enkel resa kostar nämligen bara
1 € (yes, for real) och går utefter den finaste kustväg med en svindlande havsutsikt. Har man bråttom går det att ta tåget, 35 minuter, ca 4,5 € istället. Inte direkt ett rån det heller.

Menton is all about the lemons. Varje år i februari-mars firar de sin favoritfrukt med en Fête du Citron, ungefär samtidigt som karnevalen i Nice håller igång. Jag och Kristin från franskaklassen begav oss österut för lite kulturell safari i lördags.

Vi upptäckte att:

- jätteclowner är läskiga och tar sig friheter med sina medmänniskor.
- jätteskulpturer i citron och apelsin föreställande historiens stora civilisationer är… inte så mäktigt som man kan tro. Men ganska kul ändå.
- Menton lever upp till sitt rykte som pensionärsstad, det kryllade av gubbar och gummor i trädgården med citrusskulpturer, Biovès.
- Apelsiner skriker i högan sky (eller bits?) om man rör vid dem. Skylten såg så övertygande ut att jag inte provade. Ne pas toucher!

Twelve – februari

Lite sent ute bestämde jag mig för att gå med i fotobloggen Mockingbirds årslånga fotoprojekt Twelve. Konceptet är enkelt, i början av månaden får man ett nytt tema med färginspiration vid sidan av, och uppmanas att fånga det i sina bilder. På Flickr har Mockingsbird-Amanda dragit igång gruppen Twelve, där man lägger till sina bilder, och kan titta på alla andra gruppmedlemmars bidrag. 322 stycken är vi! Ganska fantastiskt.

Februari, Sankt Valentins månad, fick självklart temat love, och dem klassiska tillbehören rött, rosa etc. Jag är sådär nöjd med resten av mina bilder (på Flickr), men det är ok. It’s a work in progress! Pommes d’amour (kanderade äpplen) var i alla fall ett lyckokast, rent tema- och färgmässigt :). Det började dock närma sig kvällning när jag hittade detta optimala motiv, så färgerna blev inte super.

Så, det var februari, en dag för sent. Ser fram emot utmaningen med mars tema, home. En utmaning eftersom jag känner mig aningen hemlös för tillfället (i den mest filosofiska meningen möjlig bien sür).